Kämpa
Det enda jag vet är att jag inte vill ge upp eller sluta blogga, jag tycker ju om det.
Samma sak med fotandet, jag gör det nästan aldrig längre. Jag saknar det verkligen.
Det är som när man växer ifrån sina gamla leksaker. Har jag växt ifrån min blogg? Har jag växt ifrån min älskade kamera?
Nu mår jag ännu sämre än innan jag började skriva. Jag måste kämpa hårdare.
Vill ha minusgrader
20 dagar kvar till julafton och än har det knappt snöat en flinga.
Jag saknar snön. Det där vita kalla.
Kan inte någon dra ner termometern till minus så ska det nog komma. Snälla?
Pepsi eller Coca-Cola?
Pepsi är faktiskt sötare och har mer smak än Coca-Cola som mest smakar "bubbligt". Trots det har jag svårt att bli en "Pepsi-person" bara sådär.
Efter att i hela mitt varit en del av "Coca-Cola-folket" känns det fel att helt plötsligt byta till Pepsi. Det skulle nästan kännas som ett svek. Jag har dock varit osäker på Coca-Cola ett tag nu, det är långt ifrån lika gott som det var förut, när jag var yngre.
Men jag vet inte. Pepsi lockar men jag kommer nog fortsätta att vara lojal till Coca-Cola. Fast... Som pappa sa:
"Pepsi är egentligen godare..."
Hejdå farfar
"Nu är det över."
Hejdå farfar.
Svårt att hålla igång
Jag har väldigt svårt att hålla igång den här bloggen. Jag har inget att skriva eller, ja, jag har väldigt mycket att skriva, det är bara svårt att ta sig i kragen och logga in och uppdatera.
Det är flera inlägg som jag skulle ha skrivit för länge sedan som jag kommer att lägga upp senare bara för att... jag vill. Haha.
Nu ska jag sova bort denna irriterande förkylningen, den andra på tre veckor. Suck på baciller...
Fortfarande vaken
Jag borde sova, jag borde verkligen det. Jag har ingen anledning att fortsätta stirra på datorskärmen i ett dumt försök att få någonting att hända. Det är bara fånigt. Det kan jag ju göra igen sen när jag vaknar på morgonen. Varför fortsätter jag att plåga mina stackars ögon med ljuset från datorn istället för att blunda blunda blunda...
Sofie, gå och lägg dig; gå och lägg dig, Sofie. Sov. Sov.
Blinka lilla stjärna
De inger hopp på något sätt, de där små lysande prickarna på himlavalvet. Jag får känslan av att vara trygg och beskyddad när jag betraktar dem. Varför vet jag inte, det måste vara någonting med vetskapen att de alltid är där även under dagen och mulna nätter då de inte syns. De lämnar en aldrig. Om de inte faller...
Juli 2011
Juli. Det var en fin månad det.
Fick besök av Jonas.
Åkte motorcykel.
Åkte till Jonas i Uppsala x3.
Firade kusins 18-årsdag.
Tog långa promenader.
Såg sista Harry Potter-filmen på bio.
Matade sniglar.
Åkte till Fotografiska med Sara.
Och gick på ett bröllop med 50-talstema.
Vad mycket jag gjorde! Ojdå.
Sista filmen
Bio idag. Vilken film?
Harry och Dödsrelikerna del 2!
Och den var riktigt bra!
Efter att ha sett den konstiga trailern så var mina förväntningar inte i topp.
Det var mycket som jag inte gillade och flera fel men den var bättre än jag vågat tro.
Så jag är nöjd med hur allt slutade.
Det bästa var dock när Caroline chockat frågade Emelie om Snape är Harrys pappa.
Hahahaha!
Svartsjuk
Mina tankar är förgiftade av ord jag aldrig velat höra och konversationer jag aldrig velat ha. Det går inte en minut utan att jag har tänkt en förgiftad tanke som leder till en annan som leder till ännu en som leder till en tankegång av hundra förgiftade tankar som alla går runt i cirklar.
Jag känner hur den växer som en klump i magen, en snart jättelik sten som jag kommer få bära runt på i resten av mitt liv om inte någon räddar mig. Om inte någon säger ord jag så desperat måste få höra för att jag ska kunna överleva. "Det är inte så, oroa dig inte. Allt kommer att ordna sig...".
Plötslig fotolust
Nu har jag haft sommarlov i snart två veckor och jag har för det mesta bara haft ångest över en fördjupningsuppsats i mediekommunikation som inte blev klar i tid. Innan fredag ska den i alla fall vara klar så att jag får ett betyg. Det är mitt mål.
Om sex dagar drar familjen till den grekiska ön Zakynthos. Det var riktigt länge sedan vi åkte utomlands och på det sättet är det lite spännande plus att jag får åka flygplan igen (tjoho!) men annars hoppas jag, just nu i alla fall, att veckan där ska gå fort. Jag har redan hemlängtan.
Och om sex plus trettio dagar så är det premiär fööööör.... HARRY POTTER OCH DÖDSRELIKERNA DEL 2! Åh, vad jag längtar! Ska försöka få biljetter till premiären, hihi, men hoppas inte för mycket. En film så stor som den kommer att ta slut på biljetterna sekunden efter att de släpps. Vi får se.
2 lax 11 sommaravslutning
Det var äntligen någon som faktiskt kunde sjunga som klev upp på scenen och med någon menar jag Jonas. Jag hade knappt vågat tro att han hade en bra sångröst men visst hade han det! Det var riktigt, RIKTIGT bra och efteråt strömmade, nej, forsade komplimangerna över honom. Och det var han verkligen värd.
Det jobbiga är att jag troligen kommer att nynna på Who Says och Heart-Shaped Box i all evighet nu.
Och så var det sommarlov... Vad gör man nu?
Vakna min duva
vädra din skrud.
Fjädrarna fladdrar,
vita mot hud.
Flyg din väg,
sjung din sång.
Se dig runt,
en sista gång.
Styrka i vingar,
krig mot vind.
Glöm mig aldrig,
som tår på kind.
Så vakna min duva,
sträck på din kropp.
Och låt aldrig världen,
säga stopp.
Utropstecken
Det spelar ingen roll att man inte har något att skriva om, bara det blir ett inlägg i slutändan.
Jag beställde från min bokklubb förut och idag fick jag paketet. Gissa vad det innehöll? Boken De Utvalda och filmen Harry Potter och Dödsrelikerna del 1! Och jag fokuserar mest på filmen. Äntligen ska jag få se den igen! Plus att om mindre än 70 dagar så kommer nästa del ut på bio! Wihihooo!
Det blev många utropstecken.
Exakt samma dag
Idag är det också exakt en månad kvar till kusin Saras födelsedag. Hon blir tjugo, *TJUGO. Det är riktigt stort det. Att lämna tonåren bakom sig. Då kommer hon inte kunna kallas barn längre (inte för att någon skulle kalla en nittonåring för barn men ändå). Det ska i alla fall firas, haha!
Så samma dag som Sara fyller år slutar jag skolan för sommaren. Wow, vilken händelserik dag det kommer att vara.
Det känns som att tiden går alldeles för fort. Så mycket som ska göras och så mycket jag vill göra. Uppgifterna staplas och högarna blir högre och högre. Jag hinner inte meeeeeeeed.
*Om ni inte har märkt det än så ÄLSKAR jag att CAPS:a ord jag vill betona.