Sofie

Himlen är alldeles vit. Regnet öser ner. Streck av ljus lyser upp himlen för en sekund för att sedan följas av ett högt dundrande. Det smattrar för fullt på fönstren och vägarna täcks av vatten som strömmar ner i kloaker eller bildar som pölar. Blixtarna fortsätter och efter varje blixt räknar jag. Ettusenett, ettusentvå, ettusentre... Sedan efter en kort stund kommer åskan. Det är som om himlen fått ett raseriutbrott. Men plötsligt avtar regnet och molnen delar på sig. Blixtarna blir färre och åskan dundrar inte lika mycket längre. Himlen lyser blå och glad igen. Det är nog bäst att vara inne när himlen är arg.