Sofie

En väg av grus. Solen som ligger på. En blick ut genom fönstret.
Tävlingen har redan börjat. En svart figur på marken som följer varje höjd och varje djup.
Svänger vänster. Kommer före. Svänger höger. Ligger bakom.
Hur mycket man än gasar så ligger man bakom. En liten sväng. Sida vid sida igen.
För varje hus eller backe kommer den nära. För varje fält glider den bort igen.
Det fortsätter. Man svänger och leder och svänger och ligger sist.
Något stort täcker solen. En svart vägg uppenbarar sig.
Den svarta kan inte stanna. Uppslukad av mörkret kommer den inte ut igen. Borta.
Tävlingen är slut. För den här gången. Men skuggan väntar till nästa.
När man än en gång kör på vägen av grus och när solen än en gång ligger på ska han träda fram igen.