Sofie

Jag trodde det skulle bli en jätterolig lördag men nej, den blev istället riktigt tråkig. De som jag väntade mig få besök av kom inte. Då blev jag riktigt besviken. Jag hade ju längtat och längtat men pga hockeyn så förblev det en längtan.

Hon satte sig i biblioteket. Tv:n var på i vardagsrummet så det var inte särskilt tyst. Bredvid henne stod buren med sina pälsklädda invånare stirrandes på henne. Deras ögon var stora av skräck när hon tittade på dem. Hon orkade inte lugna dem på något sätt utan nöjde sig med att le.
Det var ganska mörkt i det lilla rummet. Fönstret förde bara in lite ljus så vråerna förblev mörka. Trots det tittade hon på raderna med böcker och funderade. Efter en liten stund drog hon ut en pocket ur den närmaste bokhyllan och började läsa. Den verkade lite hemsk, precis som hon kände sig just då. Tårarna fanns i ögonen men hon släppte inte fram dem. Hon orkade inte gråta, hon orkade inte vara ledsen. Inte igen. Inte just nu.