Ett slut utan början

Släpp mig lös, sa hon och hon blev fri.
Vingarna vecklades ut och utan väntan var hon borta.
Endast en prick av ljus återstod i mörkret.
I månens sken vinkade hon från horisonten.
Bakom henne hälsade himlavalvet välkommen hem.

Jag har ingen aning om var den här kom ifrån. Men jag tyckte den var fin.
Det låter som ett slut. Början får man komma på själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0