Sofie

Jag drömde att jag åkte tåg i natt. Jag har gjort det varenda natt den här veckan plus förra veckan. Drömmarna handlar om olika saker men alltid någon gång i drömmen så hamnar jag på ett tåg.
Jag undrar om det är nyttigt, om det är normalt. Det kan det inte vara. Det är nog högst onormalt att alltid drömma om tåg.

Jag vet varifrån det kommer. Det är inte svårt att förstå.

Jag åker ju tåg varje morgon för att komma till skolan, såklart att det fastnar i huvudet. Men jag vill inte inte att det ska vara där. Jag vill slippa åka tåg när jag är ledig.

Det värsta är att jag oftast är stressad när jag ska med tåget. Att jag är sen och måste skynda mig. Ibland hinner jag inte ens med tåget. Och det är min dröm! Då borde väl min hjärna vara snäll mot mig och låta mig hinna? Fast, sedan när är hjärnor snälla? Aldrig. Den plågar mig med tågresor varje natt så då kan man väl inte förvänta sig att den ska vara snäll på något annat sätt.

Snart är det dags att åka tåg igen. Vi får se vart det tar mig den här gången.

Sportlov vecka åtta. Hur tänker Uppsala?

Jag ägnade halva förmiddagen åt att peta cornflakes ur tänderna. Det var ett riktigt grovjobb ska ni veta. Det var som att jag fortfarande åt frukost en timme efter att jag avslutat den. Imorgon blir det det gamla vanliga. Bröd med smör och skinka. Kanske jag lyxar till det och skär upp lite gurka. Det hoppas jag. Det är gott med gurkmackor.

Fick en ovanlig impuls och satte upp håret i två tofsar. Så nu ser jag väldigt ung ut. På ett ganska dåligt sätt. Ingen vill väl se ut som en femåring som när som helst kan springa ut och hoppa hopprep på gatan. Nej, jag trodde väl det. Men jag tänker inte ta ur dem. Knappast! Har man väl följt sin impuls så måste man slutföra den. Inte för jag vet hur man slutför två hästsvansar...

Klockan är 15:18 enligt datorn men 15:19 enligt min mobil. Alltså så har antingen datorn eller min mobil fel. Jag tror på datorn. Att den har fel. Då vet ni.

Jag saknar dig också.

Bara så du vet.

Mörkret gör alla till monster.

Ett plötsligt ljud så är de där.
En oväntad rörelse så är de närmare.
Ett hjärtslag så är de bakom dig.

Med ögon som tittar när ingen ser.
Med öron som hör när allt är tyst.

Sylvassa tänder och knivskarpa klor som håller dig kvar.
Fången i mörkret medan ditt ljus sakta slocknar.

- Så lämna lampan tänd, mamma.
- ... Javisst...

Jag har gått över ännu en gräns. Jag har skrivit 200 inlägg.
Det konstiga är att jag missade det.
Jag såg när jag hade skrivit 199 inlägg. Då tänkte jag att jag ska komma ihåg att titta.
Men nästa gång jag tittade stod det 201 inlägg.
Hur kunde jag missa det? Det är ju jag som skriver inläggen. Det är ju min blogg.
I alla fall, jag har skrivit över 200 inlägg.

Nästa stopp: 300.

Jag upptäckte en sak igår. Och det var en så stor upptäckt att jag ramlade.

Jag är så stolt över min lillasyster.
Jag fattar inte hur hon klarar av det. Allt skolarbete och alla träningar.
Jag hade inte orkat. Det är så mycket. Och det hade varit för mycket för mig.
Men hon är tuff, min lillasyster. Hon är riktigt tuff.
Så jag är väldigt stolt över min lillasyster.

Jag är väldigt läsande just nu.

För ett tag sen läste jag en bok och sen skulle jag även låna en bok till engelskan. Då läste jag ibland ur den ena och ibland ur den andra. Men så blev den första boken så spännande så jag slutade att läsa den englska boken. Det ledde till att jag läste ut den och jag kände då för att låna en ny (trots att jag redan hade en oläst bok) vilket jag gjorde. Då kom deadlinen till den engelska boken men jag hade redan kommit in i den nya boken så det var svårt att byta. Efter ett tag var jag tvungen att läsa ur den engelska boken och då fastnade jag i den istället. Så snart är den också utläst.

Vilken tråkig text, haha. Men istället för att försöka göra den mer intressant så går jag och läser min bok.

Vad ovanligt!

Lova mig sovmorgnar.
Lova mig fritid.
Lova mig slappande.
Lova mig snask.
Lova mig lov.