Sofie

Snö. Den kom. Plötsligt började den falla ner på marken. Och den stannade där. Smälte inte bort utan låg som ett tunnt täcke över allt. Det var mer än man hade vågat hoppas på.
På morgonen när jag låg i min säng tittade jag hoppfullt mot fönstret som täcktes av en persienn. Vågade jag tro att det var vitt utanför? Jag drog upp den men möttes av ganska grönt gräs och vanliga svarta hustak. Ingen snö.
Men den kom. Under firandet hörde man någon som sa "det snöar!". Och mycket riktigt var det något som föll från ovan och det var inte regn eller män. Det var snö.
Man kände sig gladare. Man skrattade mer. Tittade ut allt oftare. Bara det där lilla gjorde det till en av de bästa jular jag har haft.

Första terminen avklarad. Det var visserligen den kortaste men ändå. Jullovet började för någon timme sen men jag har inte speciellt njutit av det. Orättvisa och konstiga betyg som jag tycker var helt fel.
Eftersom ingen var hemma när jag kom hem och ingen var inne på msn så har jag inte kunnat klaga eller gnälla än. Därför får ni läsare ta smällen.

Sitter och småryker (det är ett ord enligt mig) här i soffan. Har lugnat ner mig lite men känslan sitter fortfarande i magen. Polkagrisen man fick är uppäten sedan länge. Vad ska man göra?
Varje sekund försvinner en liten bit av ilskan.

Försöker tänka på söndagen som kommer närmare och närmare. Det gör mig genast gladare. Ska nog sätta på tv:n.

Ni behöver egentligen inte bry er om de här korta inläggen. Skriver de bara för att få ut någon känsla man inte orkar med.

Alla sitter. Väntar. Pratar och ropar till de på andra sidan. Suckar och undrar högt om de inte kommer snart.
Blivit tillsagda att inte applådera utan vänta till slutet. Mobilerna ska sättas på ljudlöst.

Man kan känna spänningen i luften. Även om det inte alls är särskilt spännande. Efter att en lärare försagt sig så vet vi redan vem som är årets lucia.
Några vrider på nacken. Blickarna dras mot utgången eller ingången eller dörren eller vad man nu ska kalla det. Den öppnar sig och in skrider tåget. Man hör den välkända "Sankta Lucia" när de går fram. Tärnor och tomtar som följer efter flickan med ljuskronan och det röda bandet.

Efter några julsånger är det slut igen. Och då hade tre pepparkaksgubbar anslutit sig till det.
Det börjar surra igen och alla börjar trängas för att komma ut så fort som möjligt. Det var det.

Amor vincit omnia

Jag har så mycket att göra. Och högen växer sig bara större och större. Vet inte hur jag ska klara av det. Kommer säkert få någon sån här stressrelaterad sjukdom på grund av det. Betygen ska vara satta på fredag så då måste allt vara klart. Annars inga betyg. Orkar inte.
Har fastnat i min novell och vet inte hur jag ska fortsätta på den. So-prov på torsdag och därför plugg. Plus so-läxa och teknik-uppsats. Ni kanske inte tycker det är särskilt mycket men för mig är det det.
Att hinna göra det på en vecka är omöjligt. Då kanske ni tycker att jag borde ha börjat på allt det här tidigare. Och då säger jag att jo, det skulle jag men eftersom det bara är blä så skjuter jag fram det till nästa dag och sen nästa och sen nästa och så är vi där igen.

Jag är ett praktexempel på en göra-allt-i-sista-minuten-tjej.