Konst på bussen
Sätter mig på min favoritplats vid den mittersta dörren. Vrider huvudet lite och blicken fastnar på något.
En man med skägg satt och drog med sitt finger över filtväggen framför honom. Skapade mönster.
Mina ögon var som fastklistrade. Jag kunde inte titta bort. Jag ville inte titta bort. Jag ville se vad han skulle göra.
Ett drag hitåt, ett drag ditåt. Ett drag uppåt, ett drag neråt.
Tittar bort några sekunder på något utanför fönstret. Tittar tillbaka och får se - ingenting. Det var borta. Han hade tagit bort det.
En konstig känsla fyller mig. Min mage känns tom och samtidigt för full. Varför jag får en så stark känsla, vet jag inte. Jag är nog konstig.
Besvikelse.
Sedan kliver han av.
Dumma knapp
Lösenordet fungerade inte. Jag provade igen. Va? Varför fungerar det inte? Jag provade en tredje gång. Nej nej nej. Det får inte vara så. Snälla snälla snälla.
Jag letade anledningar. Vad kan det vara, vad kan det vara? Kanske Caps? Ja. Tack och lov. Det var det som var felet. Nu kan du sluta banka så hårt, lilla hjärta.
Vilken lättnad. Dumma knapp.
Små(ut)ländsk
Emelie: Det hade vi också i ett halvår i sexan. Hon stavade m med tre bågar.
Sofie: För att hon var smålänning? Det brukar väl inte dem göra, haha!
Emelie: Ja, asså hon var från Portugal så hon kunde inte svenska och hon var ingen lärare. Så det enda vi lärde oss från henne var silencio!
Sofie: Men jag pratar ju om en SMÅLÄNDSK vikarie! Och så säger du "det hade vi också"?
Emelie: Men same shit!
Jag börjar svara på det men så kommer två nya sms.
Emelie: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Emelie: Jag läste SMÅUTLÄNDSK!
När jag läste det började jag asgarva. Hur kan man vara småutländsk? Hahaha!
Jag
Ensamt när inte jag är här. Tomt. Ödsligt.
Ge mig mig tillbaka. Ge tillbaka mitt jag.
Kom hem snart. Jag väntar på mig.
Utkast
Men jag gör det. Och jag kommer att fortsätta.
Någon dag kanske jag orkar fixa. Annars får dem för alltid vara ofärdiga. Inget mer än utkast.
Slowmotion
Ett skott avfyrades och kulan flög iväg. Skräckslaget såg hon hur den närmade sig. Hennes hjärna försökte desperat komma på ett sätt att skydda sig men det var tomt. Hon kunde inte tänka.
Kulan var nästan framme nu. Bara någon decimeter återstod. Hon var som förlamad. Stirrandes på kulan, som sakta kom närmare, stålsatte hon sig för smärtan hon visste snart skulle komma.
En underlig känsla spreds i magen när kulan träffade. Ett knytnävsslag som fortsatte genom huden, in i magsäcken. Hon vek sig dubbel med händerna tryckta mot magen. Blodet pulserade under hennes händer. Hon klarade inte av stå längre. Benen gav vika och plötsligt låg hon på marken.
Hon vände på huvudet och stirrade på hennes mördare. Mördaren stirrade tillbaka. Pistolen föll till marken med en låg duns. Det var helt tyst. Hon öppnade munnen för att säga något men kunde inte.
Och så blev det svart.
Ingen kropp och inget hjärta men mer levande än någonsin. Så det var så det var.
Larvigt kul
Jag har idrott och går med läraren. Hon håller på med sin mobil. Då ser jag en hårig larv på marken framför henne.
Jag - Akta!
Läraren skriker och säger - Jag trodde det var en orm!
Jag skrattar.
Läraren tar tag i min arm och skrattar - Jag är skiträdd för ormar!
Jag - Det var bara en larv. Det är ingen fara. Ta det lugnt.
Gemensamt skratt.
Haha, det var kul!
Skriver nu
Varför jag bestämmer det nu när det inte har hänt något, vet jag inte. Men jag tänker skriva nu.
Det har gått många dagar sedan sist jag skrev.
En helg med Emelie har passerat. Flera tråkiga skoldagar likaså. Även roliga skoldagar.
Jag trivs. Det är nästan att man kan säga att jag stortrivs. Bara nästan.
Kände för att ha ett mellanrum mellan varenda. Fult. Men jag kände för det.
Snart kommer antagligen ett inlägg om något roligt som hänt men just nu skriver jag om ingenting.
Nörda msn
Min lilla porrtomtsbajs.
