Min årstid
Det är höst nu.
Löv i nyanser av rött och gult.
Kyliga vindar som letar hud.
Tidigare mörker som tar över dagen.
Vackrare kvällssol.
Hösten är min typ av årstid.
Löv i nyanser av rött och gult.
Kyliga vindar som letar hud.
Tidigare mörker som tar över dagen.
Vackrare kvällssol.
Hösten är min typ av årstid.
Ett slut utan början
Släpp mig lös, sa hon och hon blev fri.
Vingarna vecklades ut och utan väntan var hon borta.
Endast en prick av ljus återstod i mörkret.
I månens sken vinkade hon från horisonten.
Bakom henne hälsade himlavalvet välkommen hem.
Jag har ingen aning om var den här kom ifrån. Men jag tyckte den var fin.
Det låter som ett slut. Början får man komma på själv.
Vingarna vecklades ut och utan väntan var hon borta.
Endast en prick av ljus återstod i mörkret.
I månens sken vinkade hon från horisonten.
Bakom henne hälsade himlavalvet välkommen hem.
Jag har ingen aning om var den här kom ifrån. Men jag tyckte den var fin.
Det låter som ett slut. Början får man komma på själv.
Hungriga Alexandra
Min kompis Alexandra är hungrig hela tiden och äter som en häst.
Och det var hon som ville att jag skulle skriva det där.
Nödvändigt blogginlägg, eller hur?
Hata valreklam
Jag absolut hatar valreklam. Jag ser tusen olika skyltar och affischer varje dag. De är överallt och på varje ställe, och förfular landskapet.
En massa ansikten som ler eller ser väldigt allvarliga ut och försöker få oss att rösta på just deras parti. Vissa ser bara för underliga ut.
Vad tror de egentligen? Att någon ska se deras affisch och tänka; "Åh, vilken snygg affisch! Jag måste bara rösta på dem nu."
Och alla dessa budskap. Ett mänskligare Sverige, modernisera Sverige, vi kan inte vänta, Väsby United vs Hammarby...
Okej, kanske inte den sista. Det vore konstigt om det var något parti som hade det på sina skyltar.
Mitt budskap är i alla fall detta; det är fult med valreklam, riktigt fult. Och irriterande. Ja, helt enkelt fel.
Usch.
En massa ansikten som ler eller ser väldigt allvarliga ut och försöker få oss att rösta på just deras parti. Vissa ser bara för underliga ut.
Vad tror de egentligen? Att någon ska se deras affisch och tänka; "Åh, vilken snygg affisch! Jag måste bara rösta på dem nu."
Och alla dessa budskap. Ett mänskligare Sverige, modernisera Sverige, vi kan inte vänta, Väsby United vs Hammarby...
Okej, kanske inte den sista. Det vore konstigt om det var något parti som hade det på sina skyltar.
Mitt budskap är i alla fall detta; det är fult med valreklam, riktigt fult. Och irriterande. Ja, helt enkelt fel.
Usch.
Oskyldig skrytmåns
På engelskan när Jonas tagit upp ett spel, han köpt dagen innan, ur sin väska utan anledning.
Alexandra: Varför tog du upp den ur väskan?
Jonas: Jo, jag tog aldrig upp den igår...
Jag: Han ville skryta.
Jonas: Nej, men jag tog aldrig upp den...
Jag: Han ville skryta.
Jonas: Nej, men jag...!
Jag: Han ville bara skryta.
Alexandra: Men varför tog du upp den nu?
Jonas: Jag glömde den i väskan...
Jag: Han ville skryta.
Jonas: Nej, jag...! För fan, Sofie!
Jag: Hahaha!
Jag älskar att retas.
Alexandra: Varför tog du upp den ur väskan?
Jonas: Jo, jag tog aldrig upp den igår...
Jag: Han ville skryta.
Jonas: Nej, men jag tog aldrig upp den...
Jag: Han ville skryta.
Jonas: Nej, men jag...!
Jag: Han ville bara skryta.
Alexandra: Men varför tog du upp den nu?
Jonas: Jag glömde den i väskan...
Jag: Han ville skryta.
Jonas: Nej, jag...! För fan, Sofie!
Jag: Hahaha!
Jag älskar att retas.
Evigt utmattad
Det känns som att jag alltid är utmattad nu för tiden. Det ligger och trycker på min kropp varje dag under lektioner och efter skolan. Och det försvinner inte.
Jag är så trött att jag skulle kunna somna när som helst. Konstanta gäspar, tryck i huvudet och ögon som knappt håller sig öppna.
Även de kortare dagarna får min hjärna att säcka ihop. Jag tror det betyder att jag behöver lov.
Varför kan inte gymnasiet vara som dagis? Med sovstunder och mellanmål. Det skulle passa mig perfekt.
En drake i ett träd
En drake i ett träd.
Den sitter fast.
Den berättar historien om en blåsig dag.
Om en gul och grön drake, formad som en diamant.
Om ett ivrigt barn med kliande fingrar.
Om hur barnet tog draken under sin arm och gick ut.
Om hur draken, efter flera försök, till slut svävade i luften.
Om hur barnet log och stolt betraktade den.
Om hur vinden blev starkare och slet i draken.
Om hur barnet förgäves stretade emot.
Om hur vinden tog tag i draken och lät den flyga iväg.
Om hur barnet sorgset tittade upp, vände och gick hem.
Om hur draken förvirrat virvlade omkring.
Om hur trädet fångade den med sina många grenar.
Och om hur den sedan dess har suttit där och väntat på en hjälpande hand, dömd att för evigt fladdra tillsammans med löven.
Den sitter fast.
Den berättar historien om en blåsig dag.
Om en gul och grön drake, formad som en diamant.
Om ett ivrigt barn med kliande fingrar.
Om hur barnet tog draken under sin arm och gick ut.
Om hur draken, efter flera försök, till slut svävade i luften.
Om hur barnet log och stolt betraktade den.
Om hur vinden blev starkare och slet i draken.
Om hur barnet förgäves stretade emot.
Om hur vinden tog tag i draken och lät den flyga iväg.
Om hur barnet sorgset tittade upp, vände och gick hem.
Om hur draken förvirrat virvlade omkring.
Om hur trädet fångade den med sina många grenar.
Och om hur den sedan dess har suttit där och väntat på en hjälpande hand, dömd att för evigt fladdra tillsammans med löven.
Dimensionsprat
Den här dagen har inte varit en bra dag. Det har inte ens varit en dag. Bara en lång ljus natt. Fast det skulle betyda att jag sov vilket jag inte gör så det måste vara dag. Eller är jag inte vaken?
Jag hörde något konstigt på bussen till station igår. Jag hörde rösten ropa ut en hållplats som ligger hemma och inte i Uppsala. Det var underligt. Jag började undra om det inte var så att jag i en annan dimension satt på den bussen hemma istället. Att det jag hörde kom från en annan dimension som just den stunden hittade en väg till den här dimensionen.
Okej, dimensionsprat är kanske inte vad ni behöver just nu men de där tankarna fastnade. Kanske kommer tankarna växa till oändliga frågor. Kanske kommer de att dra ner mig så djupt att jag aldrig hittar upp igen. Förhoppningsvis glömmer jag bara allt.
Politiska blommor
På väg hem från Eurostop.
Jag: Varför står det S-blommor på den där lastbilen?
Mamma: Jag vet inte, det kanske är snittblommor.
Jag: Ja, eller så är det SOCIALDEMOKRATISKA BLOMMOR!
Jag, stolt över mitt skämt: Hahaha!
Mamma: Ja, precis...
Jag: Varför står det S-blommor på den där lastbilen?
Mamma: Jag vet inte, det kanske är snittblommor.
Jag: Ja, eller så är det SOCIALDEMOKRATISKA BLOMMOR!
Jag, stolt över mitt skämt: Hahaha!
Mamma: Ja, precis...
