Liten uppdatering
Snart är det slut på sportlovet och jag känner verkligen inte för att börja skolan igen. Usch, usch.
Nu ska jag se på Simpsons. Ha en bra helg.
Pulkåkning
På med långkalsongerna och tjockjackan och de stora termosarna. Lager efter lager med prasslande kläder. Svett innan man ens kommit utanför dörren.
Den långa vandringen upp för alla trappor och kullar, pulsandes genom snön. Målet är en lång och brant backe som ligger bredvid vägen.
Efter en stund av klättrande på hal snö är man uppe på toppen och redo.
Den guldiga pulkan börjar glida sakta framåt innan den får fart. Den studsar och hoppar till av varje gupp.
Ett väldigt tjejigt skrik hörs under hela färden ner.
Sedan är det slut. Dags att gå upp igen.
Gnäll
Huvudet dunkar. Halsen harklas.
Kroppen säger emot. Tunga ögonlock. Dunk dunk.
Hostar. Ett glas vatten.
Orkar ingenting. Men vill orka. Måste orka.
Tyngre och tyngre. Högre och högre.
Mer hosta. Mer vatten. Dunk dunk.
Jag kanske ska gå och lägga mig....
Tondöva svenskar
Något måste det ju vara. Hur kan annars den sämsta låten gå vidare? Det går liksom inte.
Men det är väl antagligen så det är. Det är meningen att vi ska vara tondöva och skicka den sämsta låten till Eurovision. Det är meningen att vi ska komma sist och inte få några poäng. Det är meningen att vi aldrig ska vinna.
Annars, om det inte var meningen, varför händer det då?
Ingen vet och ingen verkar bry sig. Det är bara jag och min familj och som tvingas se när dem bra åker ut och den värsta låten vinner allt.
Många har lämnat Melodifestivalen på grund av det här. Men inte vi. Konstigt nog stannar vi kvar och lyssnar och ser mardrömmarna bli sanna. För man kan ju inte bara strunta i traditioner, kan man?
Februari
Ensam i vardagsrummet. Sittandes på en beige soffa. Tv:n är på och Ztv dominerar över alla andra kanaler just nu.
En ny månad och det finns inget att göra förutom att slösa några timmar på att uppdatera bloggen. Sjunger med i låtarna jag kan, eller mumlar om jag bara kan melodin.
Har kvar snoret från januari och tar papper efter papper. Soffbordet är fullt av dem men plockar jag bort är det snart lika fullt igen, så varför bry sig? Min röst är hes men jag struntar i att vila den och sjunger så högt jag kan.
Beroende av Blondies Maria efter att jag sett en video som min kusin lagt ut på sin blogg. Låttexten är intränad med bara några få luckor. Skrålar med min hesa röst medan jag väntar på att min gamla ska återvända.
Abstinensen efter mitt älskade The Sims 2 gör mig nästan knäpp. Varför göra en trea när tvåan fyller alla behov?
I don't care! I've had enough, I've seen enough, I want out, I want it to end, I don't care anymore!
