Näsor och snablar

Pappa och Caroline ligger och läser och jag lägger patiens.

Caroline: Det här låter inte bra.
Jag: Vad då?
Caroline: Poltergeisten Peeves (från Harry Potter-böckerna) tar barn i näsan och säger; "Nu fick jag allt fast dig i snabeln!"
Pappa och jag: Hahaha!
Pappa: Det är ungefär en halvmeters skillnad.
Jag tittar oförstående på honom: En halvmeter?
Pappa: Men en meter då.
Jag ser undrande ut ett ögonblick men ljusnar: Jaha, ni tänker så...
Pappa och Caroline: HAHAHA!

Pappa och Caroline tänkte på avståndet mellan de två. Jag tänkte på skillnaden i längd...

Tänk er bilden jag fick.


Snart skola

Och så börjar juli gå mot sitt slut.
Det är nu tiden går fortast. Det är nu tiden flyger förbi. När skolan närmar sig.
Det är bara två veckor kvar. Hur har det gått till? Jag förstår inte.
Nyss var skolan slut. Nu är det dags igen.
Ska ägna de sista veckorna åt att sucka och jag börjar nu.

Suck.

Y som i yrta

Caroline och jag ligger i en våningssäng. Hon läser och jag skriver om dagen i min mobil.

Jag: Hur stavar man breakfast?
Caroline: B... R... E... A... K... F... A... S... I... (jag fnissar) X...
Jag: Haha!
Caroline: Ja, I + X = T.
Jag säger först va? men så klickar det till: Jaha, jag trodde du sa i! I som i Ingvar.
Caroline: Nej, y som i yrta.
Två sekunder av tystnad sedan...
Båda: HAHAHA!

Vad i hela världen är yrta för något? Om ni vet så får ni gärna berätta.

När jag blir poetisk

Tårna i ett stadigt grepp om kanten.
En knuff i rätt riktning.
Den visar vägen likt en karta.
Det förflutna fladdrar förbi.
Vind som sliter och drar.
Den vill ha en följeslagare till resan över jorden.
Men inga vingar flaxar åt det hållet.
En kropp klyver vattenytan och når havets botten.
Det är inte upp-och-ner när ner är upp.
Ljuset letar sig fram.
Slåss den eviga kampen mot mörkret.
De tomma ögonen ser när alla blundar.
Allt är bortom räddning.
Svävande i ingenting mot ingenstans.


Osynliga bokstäver

Jag känner mig så lurad.
Ni vet den där affären Esprit? Hur länge som helst har jag sett ett osynligt i mellan p och r och då läst Espirit.
Visst har jag hört andra säga Esprit men då jag har jag trott att de bara uttalade det så.
Det är den där dumma loggans fel. Mellanrum mellan strecken, vilket snille kom på den idéen? Tusan!

Till min tröst så är det inte bara jag som har gått i fällan. Min lillasyster såg också det osynliga i:et. Det kanske ligger i blodet.

RSS 2.0