Sofie

Det är så skönt att det äntligen är vår på riktigt. Eller ska jag säga sommar. Det är så varmt ute och solen skiner nästan oavbrutet. Hoppas på att smultronen och jordgubbarna ska ploppa fram snart.
Hade en jättebra dag idag. Väldigt slapp men ändå rolig. Vi hade ingen SO på morgonen så vi hade kunnat haft sovmorgon men istället satte jag mig och läste. Träffade sedan Ida och jag fick en svart kofta av henne. Hade engelska efter det men vi tittade bara på film så det var inte riktigt en lektion. Men sedan skulle vi till gymnasiet och lyssna på några elever därifrån. När det var klart så åt vi lunch och sedan gick Ida och jag hem till henne för att äta bullar. De var mumsiga. Ida sminkade mig också så när vi gick tillbaka till skolan igen så var jag sminkad. Sista lektionen gick ganska snabbt, det var syslöjd. Gjorde klart min t-shirt. Nu fattas bara tryck.
Förutom att jag hade huvudvärk hela dagen så var det en jättebra och härlig dag. Vill ha fler dagar som den här.

Ja, rubriken säger väl allt. Men jag ska berätta om den i alla fall.
Jo, det var en fotbollscup idag och många från min klass var med. Och då blev det inte så många kvar. Lektionerna blev nästan inte ens lektioner. Det var skönt. Först var det spanska. Där var det jobb och inte så mycket lek, men det var inte lika många som vanligt. Sedan var det svenska och då gick vi och kollade på matchen. Efter det var det matte. Där jobbade vi också men det var tyst och skönt. Sedan var det engelska. Då pratade vi bara. Vi gjorde inte ett skit på 45 minuter. Men sedan var det dags för sista lektionen. Hemkunskap. Då var det också ganska slappt. Hon sa att vi skulle göra muffins men det slutade med att vi gjorde knäckkakor. Det är så gott. Och så fick vi gå när vi var klara. Det brukar vi inte få. Det var lyx.
Så nu förstår ni varför det var värsta slappardagen.

Det blir aldrig som vi vill. Man sitter där framför tv:n och håller tummarna men ändå så blir det den andra som tar hem segern. Varför inte den som vi hejar på?
Kommer ni ihåg Idol? De stod där på scenen och väntade på resultatet. Vi hejade på Amanda. Hon har en så ovanlig röst, skrovlig och vacker. Nej, det är inget fel på Maries men den är för vanlig. Man väntade och väntade och plötsligt så hör man Maries röst. Dåligt röstat, Sverige.
Nu har vi åkt lite framåt i tiden. Let's Dance finalen med Tony och Tina. Och ni som läst min blogg vet vem jag hejade på, Tony. Och om ni läst efter det så var det så att Tina vann. Än en gång dåligt röstat, Sverige.
Körslaget då. Jag hejade på Brolle. De sjöng så bra och allt. Och så säger de att team Cans vann. Det var tredje gången. Så bajsdåligt röstat alltså.
Fjärde gången var det Top Model. Jag hade hejat på en tjej hela vägen genom programmet och så står de där, de två sista. Den här gången kan jag inte skylla på svenska folket men ändå. Hon var så mycket bättre än den andra! Att den där juryn inte kunde fatta det.
Men även om den som jag hejar på nästan aldrig vinner så fortsätter jag att kolla på såna program. Varför? För att det är underhållning och kul. Vad annars?

Nu är designen fixad. Den här gången lite gulare. Visst bli man glad av det? Gul är ju en så glad färg. Man behöver inte börja skratta för att känna att man är glad, eller hur?
Och om ni kollar på headern så föreställer den maskrosor i olika stadier. Först är den rätt så grön, som en knopp. Sedan har den öppnat sig lite men inte riktigt klar än. Efter det så är den helt öppen och alldeles gul. Men så plötsligt blir den rund som en boll och gråvita frön sticker ut. En maskros liv. Helt enkelt.
Snart är det sommar också. Gud, vad tiden går fort. Det känns om det var igår man pulsade igenom snön på vägen till skolan. Fast det kom ju inte riktigt så mycket snö, men ni fattar vad jag menar.
Och med sommarn kommer sommarlovet. Det längsta och bästa lovet. Vem tycker inte det? Sommar och sol och slappa hela dagarna. Skönt. Längtar hur mycket som helst.

Idag firar vi dig, mamma. Saknar dig just nu.
Jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Föralltid.

Grattis på födelsedagen!

Smilbanden dras uppåt när tankarna vandrar tillbaka till det förflutna. De där fina minnena som jag alltid kommer att ha i ett litet skåp i huvudet för att sedan kunna öppna det och se det igen flera år senare. Det roliga, det tråkiga. Det behagliga, det jobbiga. Det konstiga och det som man inte vill komma ihåg.
När jag tänker tillbaka kommer jag oftast till den tid då jag var liten i skolan med min gamla klass. Det var en ganska så underbar tid. Vissa ser jag fortfarande i min nya skola medan andra har gått över till en annan. Det kändes jobbigt att vi skulle splittras så. Det är som om vi var ett glas som stod någonstans på en hylla. Plötsligt efter sexan tog någon upp glaset och slängde det på golvet. Det kanske var bra men ändå.
Det är så underbart att ha såna minnen. Vi var så bra på allt. Från lekis till sexan så stod vi sida vid sida även om någon ibland valde att lämna oss. Jag var, och är fortfarande, väldigt tystlåten men jag var ändå en del av den. Det känns så skönt, så bra att ha växt upp med några som nästan följt hela livet.
Sedan kommer den tiden då vi nästan splittras för gott. Tiden efter skolan. Några kanske kommer att hålla hårt i sina kompisar medan andra hoppar iväg i jakt efter nya. Man kanske någon gång kommer att stöta på någon. Helt plötsligt ser man den där tjejen man brukade leka med eller killen man var ihop med.
Tänk att just jag fick uppleva och dela den här tiden med er. Även om ni inte alltid var så snälla så fanns ni där ändå fast ni knappt pratade med mig. Jag fick med mig många minnen som jag alltid kommer spara. Det där lilla skåpet kommer alltid att stå kvar i ett litet hörn av mitt huvud.

Jaha, då var det ny blogg på gång. Eller alltså inte min utan hela bloggsidan är ju ändrad. Passade på nu när man ändå skulle dit förr eller senare. Det ser väl rätt så bra ut men det kommer nog ta ett tag innan man vänjer sig.
Imorgon är det prov så nu måste jag plugga alla ord och fraser som finns. Jättejobbigt. Men det måste bli gjort. Jag tror nog att det kommer gå bra. Trots allt fick jag MVG på mitt spanskaprov. Jag känner mig så stolt.
Imorgon är det även Ugly Betty och Desperate Housewives och man kommer äntligen få reda på vad som egentligen hände där efter stormen.
Ska nog, när jag har lust och tid, fixa min design igen. Visst tycker jag om den här (den kommer nog komma tillbaka) men jag vill just nu ha lite vårigare design med blommor och sånt.
Så det är mycket jag ska hinna med. Det är nog bäst att jag går och läser in texterna i huvudet nu. De kommer inte komma dit av sig själva. Fast man kan ju hoppas.

Den där kicken. Är det den där uppiggande, roliga känslan som får er att göra som ni gör? Den där kicken.
Det verkar vara ett väldigt populärt botemedel. Är du ledsen? Ta droger. Är du trött? Ta droger. Är du less på livet? Ta droger. Problemet är att det inte hjälper. Det jobbiga försvinner bara en kort stund sen är den tillbaka igen. Så jag fattar inte. Varför ta någoting som ändå inte får bort det jobbiga?
Det stannar kvar också. I huden. Och det försvinner inte så lätt.
Jag vet. Jag är tråkig. Men jag har haft det här i huvudet i flera dagar nu och kan fortfarande inte fatta det riktigt. Hur man kan göra det. Hur man kan utsätta sin kropp för alla de gifter som finns i droger, tobak, alkohol...
En sak till. Steroider. Det är så fult med så många muskler. Det fattar jag inte heller.
Det var det. Jag släpper det här nu så att ni slipper uttråkas av mina konstiga texter.

You are my sunshine, my only sunshine. You make me happy when skies are grey. You never know, dear, how much I love you. So please don't take my sunshine away.

Ja, jag ska försöka tänka på det. Just nu har jag inte så mycket tid. Tre prov den här veckan. Det första provet är redan imorgon så jag måste plugga som en galning ikväll.
På fredag är det hälsodag utan några vanliga lektioner. Skönt.
Har också börjat nedräkningen till sommarlovet. Inte alls många dagar kvar. Fast fortfarande så många att man kan räkna dem.
Nej, nu blir det väl bara att plugga, plugga, plugga antar jag.

Det här blev ett väldigt onödigt och konstigt inlägg men jag kände att det inte ska vara så tomt på nya inlägg här.
Har liksom inte orkat sätta ner känslorna och tankarna på "papper" så det här får duga så länge.

37 dagar, 27 skoldagar, 5 veckor till sommarlovet