Full förvirring

Två gafflar på samma ställe och två knivar mittemot. Och Caroline råkar spotta tuggummi i soffan. En film är påsatt fast Idol börjar nu. Det råder full förvirring här. Nästan bokstavligt talat. Vem kan hjälpa oss?

Panik! Springa runt i cirklar!


Istället för bus eller godis

Emelie och jag pratar planer inför november på msn och Emelie får för sig att jag ska ha på mig en Edward Cullen-mask på bio. Men jag kom på något bättre.

Jag: Tänk om vi skulle vara dem* på halloween!
Emelie: Haha, skulle dö.
Jag: Vi skulle få allt godis!
Emelie: Precis. Du skulle dazzla** alla och de skulle ge dig allt godis.
Jag: Ja, en riktig kupp! Och jag skulle säga värsta replikerna.
Emelie: Eller hur. Något riktigt smörigt som; "Hi, I'm pervert".

En sekund senare kommer det rätta ordet.

Emelie: PERFECT!
Jag: Hahahahahaha!

Hahaha, ni kan väl tänka själva hur mycket vi skrattade. Emelie och hennes skrivfel är världens roligaste.

*Edward Cullen och Bella Swan.
**Twilight-grej.


Jag längtar

Jag tänker ägna det här inlägget åt tre ord. Ni vet vad de betyder och varför jag har skrivit dem. Längtar ni som jag?

En dag kvar!

Ingen tid för snor

NEJ! Inte snora! Inte bli sjuk igen! Det gör det bara jobbigare att gå till skolan.
Jag hinner inte. Jag har inte tid med det. Men jag skulle väldigt gärna ha.
Sova bort snoret. Sova bort mini-febern. Sova bort den där konstiga känslan av att alla porer är tilltäppta.
Tänk om man ändå hade tid.
Jag får spara den till höstlovet.

Stackars ben

Jag förstår inte hur mina ben orkar. De borde vara helt slut vid det här laget.
På grund av sega bussar och lika sega tåg.
Så nästan varje dag springer jag benen av mig för att hinna. Och nästan varje gång tar benen fram extramotorn och spurtar på slutet.
De har aldrig behövt springa så här mycket förut. Att de klarar av det. Kanske har de väntat på det här. Kanske har mina ben sparat energi i flera år för att jag ska kunna hinna med alla bussar och tåg.
Någon dag kommer de antagligen säga stopp och ge vika. Få mig att kollapsa på stationen. Men tills dess ska jag fortsätta springa. Hur ska jag annars komma i tid?

Stackars stackars ben.

Det är lätt att somna när rockmusiken är på

Det är lugnande. Som en vaggvisa. Fast hårdare. Med elgitarr och bas och trummor.
Det spelar ingen roll vilken sorts rock. Förutom den där skrikiga sorten. Den kan man ju bara inte lyssna på.
Från AC/DC till Queen. Och mer därtill.
Jag undrar vad som är anledningen. Var har jag fått det här ifrån?

I'm on a highway to heeee...zZzZz

Absolut inte kul

Nästan alla andra har fått sluta. Men inte jag. För jag har spanska.
Egentligen hade jag ju tänkt välja bort spanska i gymnasiet. Varför gjorde jag inte det?
Jag vill också sluta om idrotten är inställd. Eller om lektionen tar slut tidigare. Inte vänta i en halvtimme eller mer på en språklektion.
Jag tror jag gillar spanska. Det är det som är problemet. Jag tycker det är enkelt och då är det roligt. Trots att det inte är kul såna här stunder.
Och jag får en kick av att kunna. Av att kunna ett annat språk. Att förstå när många andra inte gör det. Jag älskar det.
Jag är en riktig språknörd.
No está divertido. Pero está divertido también.

Knas

En minut

Låt mig stjäla en minut.

Vänd dig om. Vrid på ditt huvud.
Se på mig. Se mitt ansikte. Se dess berättelse.
Hör mig. Hör mig ropa. Hör mellan raderna.
Känn. Känn mina känslor. Känn de storma.
Inget mer. Det var bara det.

Nu vet du. Tack för minuten.

Spyr

Det måste ut. Om jag så måste spy ut det. Det ska ut.

Håll käften.

Det är inte jag som mår dåligt. Det är alla omkring mig.

Det hjälper inte.

Jag vet inte. Nu tog det slut.

Glöm det.

Vad onödigt egentligen. Ingen bryr sig.

Oktober

Nu är det höst. Nu är det verkligen riktig absolut definitiv höst. Ni som inte har märkt det än, ta en titt genom fönstret. Där finns bevisen.
Röda blad, gula blad som är på väg att bli röda och gröna blad som inte fattar att årstiden har ändrats.
Kylan. Ena dagen var det nästan varmt ute. Andra dagen stod man och hackade tänder. Då är det inte kul att vara oförberedd. Varken jacka, halsduk eller mössa. Inte ens ett par vantar.
Och... ja, öh... vad har vi mer?
Jo, framför allt; snoriga näsor. De finns överallt. På bussen, på tåget, i skolan, i matkön på ICA. Tänk hur många gånger man måste säga prosit. Tänk hur många gånger man får höra någon snyta sig. Tänk hur många gånger man får höra någon dra in snoret genom näsan, upp i hjärnan.
Så nu är det höst. Vare sig ni vi... vi... atjooo! Förlåt. Vare sig ni vill det eller ej. Snörvel.

RSS 2.0