Jag måste
Nej, jag kan inte vara kvar här längre. Jag måste bort.
Jag måste åka någonstans. Jag måste röra på mig.
Det kliar i benen. Hopp och studs. Springa, springa, springa.
Jag måste iväg. Jag behöver semester från hemma.
Jag måste. Inget annat funkar. Jag bara måste.
Dödlig humor
Vilken annorlunda död. Jag undrar hur det skulle gå till.
10 filmer
Regnet har fått mig att titta på en massa nya och gamla filmer. Den enda fördelen med regn.
Så nu följer en lista med filmerna jag sett under dem här regniga dagarna som varit. Eftersom jag har så tråkigt.
- Twilight
- Härmed förklarar jag er Chuck och Larry
- Tillbaka till framtiden 1 & 2
- Vi hade i allafall tur med vädret igen
- Severance
- Juno
- Den lilla sjöjungfrun
- Mamma Mia
- Natt på muséet
Hade fel
Jag hade nog fel förut. Inspirationen är inte borta. Den kommer bara i en annan form. Texter. Säkert fulla med stavfel men jag orkar inte fixa sånt. Texterna skrivs oftast in i mobilen först och sen skrivs dem in i bloggen.
Man kan inte ha tråkigare än jag.
Helt omöjligt
Det gick inte ihop. Hur många gånger han än försökte fungerade det inte. Alla tecken och signaler han följt, allt var bara fel. Helt omöjligt. Han prövade igen. Det blev nästan värre än förra gången.
Förvånade blickar fastnade på honom då han frustrerat drog ett stort "x" över pappret och kastade det åt sidan. Han hade tappat räkningen på hur många gånger han gjort så under de senaste två timmarna. Antagligen flera tusen.
Hans kompis skulle ha dött om hon hade fått se högen av praktiskt taget oanvändna pappersark. Lika många gånger som papper hade han fått höra ett tal om hur viktig miljön är, att man måste bevara den och att man ska använda båda sidor av ett papper. Han brydde sig inte. Han hade andra saker att oroa sig för, egna problem. Han hade påpekat det här en gång och fått till svar att miljön också är hans problem, att den är allas problem. Han brydde sig ännu mindre efter det.
Ännu ett papper slängdes åt sidan. Han började bli arg nu. Om han inte kom på något snart skulle han strunta i det här och gå hem, men det var inte direkt ett alternativ. Han var tvungen att göra det här hur mycket han än hatade det. Hjärnan höll på att explodera i hans huvud. Det gick fortfarande inte ihop. Ögonen började svida och hans mun öppnades för att släppa ut en gäsp. De negativa tankarna som legat och lurat någonstans i närheten attackerade nu hans hjärna. Han skulle aldrig klara det här. Aldrig någonsin. Då föll alla bitarna på plats.
Sommar för mig
Tummen upp:
Sol - Såklart man älskar solen!
Värme - Slut med huttrande.
Glass - Det är mycket godare på somrarna.
Bada - Havet eller bassängen, jag älskar det!
Grönska - Grönt gräs, gröna träd och blommor - så vackert!
Långa dagar - Skönt med dagar som nästan aldrig tar slut.
Tummen ner:
Insekter - Vem gillar små äckliga kryp?
Värme - Jag hatar att svettas.
Sommarkläder - Jag vill ha jeans varje dag!
Kisande - Sol i ögonen är bajs.
Huvudvärk - På grund av solen.
Inspirationstorka - Jag kommer nästan inte på någonting under sommaren!
Hjärnvärk
Det känns lättare i kroppen på något sätt, som om jag har gått och burit på något tungt en längre tid och sedan släppt det.
Alla uppgifter som ska in är inte klara än men den var den mest brådskande och därför viktigast och värst.
Imorgon väntar ännu en analys. Vad är det för speciellt med mina tankar om allt? Varför vill lärarna veta vad jag tycker? Helvetet på jorden, det är skolan.
När allt det här är slut ska jag le. Snart bara en vecka kvar.
Storasysters tankar
Storasyster skrev argt i sin dagbok. Bokstäverna var skrivna så slarvigt att dem knappt var läsbara och hon skrev så hårt att hon flera gånger gjorde hål i pappret men hon brydde sig inte. Det spelade ingen roll, hon var tvungen att få ut allt någonstans. Det var ändå bara hon som skulle få läsa.
Två hela sidor fylldes med vad som nu var hennes favoritord. Men på den sista raden på den andra sidan skrev hon istället ett ord som fyllde henne med en sån vrede att hon bara ville skrika och kasta runt saker. Lillasyster.
Hon smällde ihop dagboken och kastade sig på sin säng. I sitt stilla sinne önskade hon att hon aldrig hade fått en lillasyster.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------
Storasyster satte sig i skräddarställning och öppnade sin dagbok. Hon letade upp sidorna hon skrivit på för en dag sedan och rev sakta och omsorgsfullt ut dem. Hur kunde hon ha skrivit det här? Hon skakade på huvudet och knycklade ihop papprerna till en boll som hon kastade mot papperskorgen. Den studsade på kanten och föll ner på golvet. Storasyster reste sig, tog upp bollen och släppte ner den i korgen. "Och stanna där".
Hon la sig ner i sin säng och log för sig själv när hon tänkte på dagen som gått. Hon kunde inte hata henne, det gick bara inte. Alldeles omöjligt.
"Jag älskar Lillasyster"
Väntar och längtar
Fast egentligen vill jag det. Jag orkar verkligen inte. Det är för mycket, alldeles för mycket. Pressen och stressen tär på mig, ger mig panik. Dagarna går snabbt men ändå sakta. Jag väntar och längtar efter slutet.
Ge mig glädje eller inget alls. Eller låt mig istället bli kall. Låt känslorna inom frysa till is. Låt mig känna ingenting. Gör mig känslomässigt förlamad. Jag vill inte längre känna.
