Sofie

För tusan, vet ni vad jag märkte nu?
Jag har haft den här bloggen i över tre år nu, TRE år! Kan det verkligen vara sant?
Jag kommer inte ens ihåg dagen jag började blogga, så länge sedan är det. Visserligen har jag minne guldfisk men ändå, tre år är en lång tid och så mycket har hänt under den långa tiden.
Det var en liten fjortonåring som skrev det första inlägget och nu skrivs inläggen istället av en sjuttonåring som bävar inför myndighetsdagen. Uj uj uj.

Man vet att man börjar bli gammal när man blir nostalgisk av allt.
(Meningen passar knappt med det andra men den var så bra så jag behöll den i inlägget i alla fall. Så är det med envisa gamlingar)

Det är meningen att jag ska göra mina läxor just nu men jag blir hela tiden distraherad.
Det låter som att mobilen vibrerar, någon knackar på dörren, någon spelar hög musik och självklart så bara måste jag gå och undersöka saken. Men inte fick jag sms och inte heller var det någon som dunkade musik. Det är bara fantasin som spelar mig ett spratt. Alla dessa ljud är hjärnan som vill locka bort mig från datorn och jag låter den göra det för jag vill verkligen inte göra mina läxor.

Det värsta är att om jag faktiskt la manken till och jobbade istället för att fly jämt och ständigt så skulle det vara färdigt på en kvart. Men som vanligt ska jag komplicera allt. Dumma läxor.

Caroline och jag satt och pratade om en kille.

Caroline: Varför gillar jag honom?
Sofie: Det kanske är hans grej...

Jag skulle fortsätta på det men så såg jag Carolines min och kom på vad jag hade sagt. Hahaha!
Jag menade ju att det var hans grej, att han var så mot tjejer, inget annat. Så fel det kan bli.