Fraser från horoskop

En vän för livet. Avslöja vad du vet.
Inte obegränsat. Analysera.
Rastlös och irriterad.
Du har lovat. Du känner inte för att hålla ditt löfte.
Bara gå.
Du vill så mycket. Planera.
Behöver hjälp. Dessutom kan du inte ångra dig.
Säg ifrån. Vem ska du lita på?

Det här var kul att göra. Leta fraser i dagens horoskop och sätta ihop till en dikt. Det ska jag göra om.


Saknader

Jag är som en stor klump av saknad just nu. Vad som helst kan få mig att minnas något kul som hänt med någon person och då växer klumpen.
Just nu dominerar mina gamla lärare. Min mattelärare, min klassföreståndare och kanske mest av allt, min spansklärare. Han var alltid så snäll och han skämtade ofta och om rätt saker plus att han bjöd på mat och godis. Men främst för att han var en så bra lärare.
Det känns som att den där klumpen växer varje dag. Det kommer flera nya saknader och de gamla blir större. Saknader av personer, av platser, av stunder. Saknader jag aldrig ägt, som jag inte har rätt till. och saknader av saknader.
Nu börjar ordet 'saknader' se jättefult ut så det är nog dags att sluta använda det. Bara en sista gång.

Saknader:

Kusin, porrtomte, spansklärare, mattelärare, klassföreståndare, förra klassen, ninisar, Gotland, mor-och farföräldrar, Siriusgatan och pappa.

Nödvändig uppdatering

Tillbaka på Gotland.
Nyser och tar igen på mormors dator.
Min tröja säger Oh My God om något okänt.
Det blåser ute. Trädkronorna svajar.
Jag har ingen förklaring till uppdateringen.
Den kändes nödvändig.

Jag kom förresten på något nytt idag.

I varje skämtsamt förslag finns ett uns av faktisk önskan.

Alla har rätt, jag tänker för mycket.

Lyckligaste

Ni kan inte ana min glädje just nu. Ni kan inte förstå min lycka.
Efter flera timmars väntan kom han ut på scenen och mina mungipor drogs upp där de skulle stanna resten av kvällen. Jag klappade händer och sjöng med och jag kände hur jag nästan sprack varje gång hans röst gjorde det (jag kan inte förklara, det måste höras).
När det verkade slut kom han in igen, två gånger till och med, för att han var "så sjukt jävla spelsugen". Det gjorde inte mig någonting, om något gjorde det mig ännu gladare.
Backstage efteråt och det blev autografer, bilder och TVÅ kramar. Vad han är snäll.
Mitt flin sitter fortfarande kvar och varje gång jag tänker tillbaka så blir det ännu bredare. Just nu är jag en av världens lyckligaste människor tack vare mamma.

Och Martin Stenmarck förstås.

RSS 2.0