Sofie

Huvudet värker men skrattar ändå högt och ljudligt åt Emelie och hennes ballong. Lillsyrran har åkt för länge sen och vi saknar henne. Hon ska upp tidigt till träning annars hade hon också varit här. Det har varit en lång lördag och jag är trött och orkar knappt hålla ögonen öppna.
Emelie sitter och väntar otåligt på att få återvända till sin plats framför datorn så jag knappar på tangentbordet så fort jag kan, det lilla jag kan få ut ur huvudet på så få sekunder. Funderar, stressar och kommer på en mening eller två. Försöker att dra mig till minnes om vad som hänt och som jag kan få ut i ord. Resultatet; knappt någonting alls.
Så det var det ni fick ikväll eftersom tiden och tålamodet snabbt tog slut hos datorns ägarinna.
Men det blev i alla fall något.

Yes, fredag! Den dagen i veckan som man längtar efter. Och när den kommer, ja, då är det bara att luta sig tillbaka och njuta.
Veckan har väl varit lite jobbig som alltid men när man får lämna skolan tidigare än vanligt på fredagen så försvinner de känslorna och mungiporna dras uppåt.
5 timmar. 4 lektioner. Inte mer än det. Så skönt.
Imorgon lördag och äntligen får jag återförenas med min älskling. Undrar vad vi kommer få för minnen av denna gång.

Fundera inte över rubriken. Bara en rolig sak i skolan.

12 år, det är väl rätt så stort det. Är glad att du fick det du mest av allt önskade dig och jag hoppas du hade en bra dag utan oss i skogen någonstans långt borta.

Grattis på födelsedagen, lillsyrran!

Jag trodde det skulle bli en jätterolig lördag men nej, den blev istället riktigt tråkig. De som jag väntade mig få besök av kom inte. Då blev jag riktigt besviken. Jag hade ju längtat och längtat men pga hockeyn så förblev det en längtan.

Hon satte sig i biblioteket. Tv:n var på i vardagsrummet så det var inte särskilt tyst. Bredvid henne stod buren med sina pälsklädda invånare stirrandes på henne. Deras ögon var stora av skräck när hon tittade på dem. Hon orkade inte lugna dem på något sätt utan nöjde sig med att le.
Det var ganska mörkt i det lilla rummet. Fönstret förde bara in lite ljus så vråerna förblev mörka. Trots det tittade hon på raderna med böcker och funderade. Efter en liten stund drog hon ut en pocket ur den närmaste bokhyllan och började läsa. Den verkade lite hemsk, precis som hon kände sig just då. Tårarna fanns i ögonen men hon släppte inte fram dem. Hon orkade inte gråta, hon orkade inte vara ledsen. Inte igen. Inte just nu.

- Jamen vadå, det är det väl inte, vad menar du?
Nej, jag fattar inte, det kan inte vara sant.
Jo, visst ser jag men ändå, det betyder inte att...
Men jag köpte ju dem här shortsen på rea igår!
Vadå det är väl därför?
Vill du att det ska vara det eller?
Jag förstår mig inte på dig.
Ja, jag ser tecknen men det måste väl inte betyda att det verkligen är det?
Du behöver inte vifta det där bladet framför mig, jag kommer ändå inte tro det.
Visst är det kyligt ute men det behöver inte betyda att...
Det är väl bara en kall sommarvind, det är allt!
Nej, den får inte vara slut än.
Jaja, jag tror väl dig då även om jag inte vill.
Det jag inte fattar är hur sommaren kunde gå så fort?

Ensam så ofta. Får själv värma mat och sätta mig framför tv:n istället för att alla sitter vid matbordet med nylagad mat på tallriken. För jag kan inte. Jag kan inte ens göra spagetti, och det är ju ingenting.
Det är skönt ibland men de flesta gångerna vill jag bara skrika. Så att någon kommer som jag kan prata med. Så att jag slipper vara ensam. Allt det här bara för att jag hatar hockey.

Söndag redan och helgen slut. Skola imorgon igen som säkert kommer att vara lika hemsk som förut. Varför skulle den bli bättre? Jag känner mig så nere just nu. Och inte gör skolan det bättre precis. Behöver mer ledighet. Flera lovdagar. Varför går helgerna alltid så fort?

Är lite hes efter en veckas förkylning och roar mig själv med att ropa hallå och höra hur konstigt jag låter.

Hur som helst gick jag i skolan idag. Det gick väl sådär för att näsan hela tiden fylldes av snor. Och inte ville jag att det skulle rinna så att alla kunde se. Så jag satt där och drog försiktigt in snoret i näsan igen. Jag ville helst inte gå till toaletten som låg så långt bort.

Fick ni en hemsk äckelkänsla nu? Förlåt för det. Var bara tvungen att berätta. Och det finns mer.

I skolan serverades det pizza och några killar tävlade om vem som kunde äta mest. Jag, som hade ont i magen just då, åt inte mer än en halv och sallad. Sen på engelskan saknades två killar som varit med i tävlingen. Någon i min klass tittade efter ett tag ut genom ett fönster i klassrummet och såg då dem. Och gissa vad den ena gjorde? Jo, han spydde. Kanske inte var så svårt att gissa med tanke på att han åt en massa pizza men i alla fall. Bra berättelse va?

Det var nog det det. Inget mer äckligt idag. Men vem vet? Det kanske blir mer imorgon. Bifogar lite råd till mig själv.

- Ta inte ut kladdkakan för tidigt!
- Ät inte gammal frukt som legat i kylskåpet!
- Ha aldrig pizzatävling!
- Var försiktig när du tar ut plastlocket ur mikron!