Mer snö

Och så var den borta. Försvann nästan lika fort som den kom.

Efter några dagars vitt bestämde temperaturen sig för att höjas igen. Alla fina högar av snö blev till slask. Smälte bort. Raderade alla tecken på vinter. Det var som om snön aldrig funnits. Vad hände?

Inte tillräckligt många snöbollar har kastats. Inte tillräckligt många snögubbar har byggts. Inte tillräckligt med snö.

Dra ner temperaturen till minus. Få det att snöa igen. Låt inte det vara det här tråkiga vädret. Trist och grått.

Ge mig mer snö.


Babbel om ingenting

Eftersom en söt liten sak sa till mig att hon skulle explodera om jag inte skrev något i min blogg så ska jag väl göra det då.

Tyvärr har jag inte så mycket att skriva om. Det är nästan tomt i hjärnan just nu.
Orkar inte skriva om min dag, det är bara ointressant vad jag gör om dagarna. Skolan skulle man ju kunna klaga på nu när det ska lämnas in uppgifter och skrivas prov. Men så jobbigt har väl alla nior så det är inget speciellt.
Snön då? Årstiden med allt det vita, kalla? Tja, den har jag ju faktiskt redan skrivit om.

Så vad ska jag då skriva. Som rubriken säger; det blir bara en massa babbel om ingenting.
Okej, jag har väl en sak att skriva.

En månad kvar till julafton!

Tänk er det. Bara en månad. Har redan önskelistan skriven och klar. Fyller på allt eftersom jag kommer på något.
Och snart är det ett år sedan jag fick min mobil (fick den på julafton) och det ska självklart firas.

Nu är det nog slut på babbel. Och ni vill säkert inte heller läsa något mer.
Har bara en sak till som jag måste skriva.

Saknar dig sötnos <3

Snö

Det vita som faller från himlen. Det kalla som lägger sig som ett täcke över marken och taken. Ett tecken på vinter.
Årstiden djur och växter befarar. Årstiden fylld med tjocka jackor och lurviga vantar. Snoriga näsor och kalla händer.
Det bara snöar och snöar. Ibland rakt ner. Ibland diagonalt. Ibland i en virvel åt alla håll.
Snart kramas snöbollar och snart byggs snögubbar.
Inte än men det kommer. Det är fortfarande bara november.

Vintern är på väg.


Grattis mig själv

15 år har gått av mitt hittills korta liv. Men mycket har hänt under den tiden. Många bilder har etsats fast i hjärnan, många filmer som spelats in och spelats upp. Sånt man ångrat, sånt man velat göra igen. Och nu är jag 15.
Har fått samtal efter samtal, sms efter sms, besök efter besök. Det är sånt jag blir glad över. Mer av det tack!
Och så presenter såklart. Saker jag behövde, saker jag ville ha, saker som fick mig att nästan lyfta på ögonbrynen när pappret slets av.

Grattis mig själv!

High School Musical 3

Yes, nu har man sett den! Så bra men även sorglig enligt mig. Det är ju liksom sista året och det är sista chansen för allt och så. Det blev nästan lite tjatigt. Men det funkade.
Nu är min hjärna full av nya låtar jag är tvungen att lära mig texterna till. Och det blev för sista gången (där var det igen). För jag tänker inte se någon av de andra som kommer sen om det är de där tre som tar över. Hon kunde ju inte ens sjunga!
Så nu ligger biljetten i min plånbok med alla de andra som ett minne. Kan det inte bli igår igen?

5 dagar kvar


RSS 2.0