Rubriken
Ja, jag vet. Men den har legat i mitt huvud ett bra tag nu och jag var tvungen att få ut den.
Inte mycket har förändrats sen förra gången jag skrev ett "uppdateringsinlägg" och därför har jag inte mycket nytt att skriva heller.
Läser som en tok, det gör jag. Just nu är det en speciell serie jag håller på att läsa. Nämligen Twilight-serien. Vet inte om serien har något direkt namn men ni förstår vad jag menar.
Varför började jag egentligen skriva ett inlägg? Förstår inte det. Har ju inte ett skit att skriva och huvudet är tomt på tankar, idéer och inspiration. Men så får det vara. Nu är det här inlägget sparat.
Älskar min älgtröja!
Kär i mina dikter
Jag älskar dem verkligen.
Kär typ. Och jag var tvungen att berätta det.
Det kanske inte var särskilt nödvändigt men det struntar jag i.
För jag älskar dem.
Jag älskar att dem är otydliga.
Jag älskar att dem är svåra att förstå.
Jag älskar att man kanske måste läsa om den flera gånger.
Jag älskar att dem kan handla om flera saker än en.
Jag bryr mig inte om att dem kanske är dåliga för i mina ögon är dem bäst.
Tycker ni också det blir jag glad.
För jag älskar dem.
Cirklar av oklara tankar
Att börja är enkelt. Att sluta är svårt.
Att börja är svårt. Att sluta är enkelt.
Tvärtom och åt andra hållet.
Upp och ner och i cirklar.
Cirklar. Utan början. Utan slut.
Osant och ofalskt på samma gång.
Börja om.
Allt har en början och allt har ett slut.
Inget börjar och inget slutar.
Evigt.
Låten i mitt huvud
I found God on the corner of 1st and Amistad.
Where the West was all but won.
All alone, smoking his last cigarette.
I said, "Where've you been?" He said, "Ask anything."
Where were you, when everything was falling apart.
All my days were spent by the telephone that never rang.
And all I needed was a call that never came.
To the corner of 1st and Amistad.
Lost and insecure, you found me, you found me.
Lying on the floor, surrounded, surrounded.
Why'd you have to wait? Where were you? Where were you?
Just a little late, you found me, you found me.
But in the end everyone ends up alone.
Losing her, the only one who's ever known.
Who I am, who I'm not and who I wanna to be.
No way to know how long she will be next to me.
Lost and insecure, you found me, you found me.
Lying on the floor, surrounded, surrounded.
Why'd you have to wait? Where were you? Where were you?
Just a little late, you found me, you found me.
The early morning, the city breaks.
And I've been calling for years and years and years and years.
And you never left me no messages.
You never sent me no letters.
You got some kind of nerve taking all I want.
Lost and insecure, you found me, you found me.
Lying on the floor, Where were you? Where were you?
Lost and insecure, you found me, you found me.
Lying on the floor, surrounded, surrounded.
Why'd you have to wait? Where were you? Where were you?
Just a little late, you found me, you found me.
Why'd you have to wait, to find me, to find me?
Ta en titt
Tell me what you see.
Maybe thoughts. Or dreams. Or nothing.
Just an empty space.
Look inside my head.
What do you see?
Maybe my goals. Or my wishes. Or nothing.
Just a dark room.
Look inside my head.
Tell me what you see.
Maybe you find questions. Or answers. Or nothing.
Just a deserted place.
Look inside my head.
Is it like you thought?
Maybe you find something special. Or fantastic. Or nothing.
Just a blank paper.
Look inside my head.
Tell me what you see.
Maybe you find the reason I love you. Or the reason I hate you. Or nothing.
Just nothing.
Usch på vädret
Nej, det tror jag inte. Imorgon börjar det säkert snöa igen. Och det finns inget vi kan göra.
Ena dagen skiner solen. Nästa är himlen mulen och grå.
Kommer det någonsin sluta? Ingen aning.
Snart snöar det säkert på sommaren också.
Usch på vädret.
Gymmet
Tusen olika stationer med tusen olika maskiner där man kan träna tusen olika delar av kroppen.
Upp och ner. Fram och tillbaka. Blöta träningskläder och röda ansikten. Svettiga främlingar som har samma mål som dig.
Gå ner i vikt. Bli starkare. Få bättre kondition. Bli friskare.
Omringad
No place to hide.
It's everywhere.
Pulling and pushing.
Can't escape.
Surrounded.
Om kärlek
It has always been and will always be.
It cannot be ignored. It cannot be changed.
It cannot disappear. It cannot die.
It is never nothing. It is everything.
It is true love.
Romantik-freak
She dreaded the moment when he wouldn't have that light anymore, even when he was with her. She knew that would happen some day. She wasn't stupid enough to believe that he would stay with her for ever. But she would always love him.
Her smile was as big as it always was when he was with her. He knew she smiled a lot but this smile was different. It was a smile for him. A smile with no ending, that would last for ever.
It wasn't that easy for him. Just to smile when the rest of his life was covered in darkness. But he had other ways to show his love. Better ways.
Still he feared that she one day would be gone. Leave him for another. But he didn't like thinking that way. Right now she was his and he was hers. It was meant to be.
Jag är ett sånt romantik-freak just nu. Enda förklaringen till den här konstiga texten. Plus en särskild twilight-nörd som gör att jag tänker på böckerna hela tiden.
Etthundra
Mitt hundrade inlägg. Wow. Tänk att man har skrivit så mycket skit det senaste året. Alla känslor som nu ligger begravda i tusentals ord som jag skrivit. Alla minnen som är bevarade i samma ord.
Har haft den här bloggen i mer än ett år nu. Startade den i mars förra året. Wow. Igen. Så många stunder av inspiration. Jag undrar om jag vågar satsa på ännu ett år. Ännu ett år av meningslöst babbel och konstiga känslor som bara en tonåring kan ha. Men jag får försöka.
Mars 2010, here I come!
Pay me the proof of your pain, the fruit of your labours and the treasure of your past.
Torka
Det är alldeles torrt. Torka i hjärnan. Stopp.
Det kommer inte ut någonting. Kommer inte längre på någon rad som sedan utvecklas till en dikt.
Det gick någon vecka bara och sedan så försvann den där märkliga poeten som flyttat in i mig. Han stannade inte länge. Och ja, det var en han.
Jag saknar honom redan. Det var så kul att helt plötsligt kunna. Att helt plötsligt komma på något fantastiskt bra.
Jag får hoppas att han hälsar på snart igen.
De tre
A smile. A hello. A shudder.
Nothing more. But it's enough.
I don't care if that's all.
I can live on those three only.
The smile. The hello. The shudder.
Sömnlös
Inget känns rätt. För varmt med täcke. För kallt utan.
Försöker skaka av mig tankarna som plågar min hjärna. Men de sitter kvar som om de har fastnat. Tvingar mig att tänka.
Minuterna går utan någon förändring. Ögonblicken är tunga men tankarna vägrar låta min hjärna slappna av. Attackerar den med frågor som dem kräver att man svarar på innan man stänger av för natten.
Jag känner tröttheten som redan tagit över resten av min kropp. Vädjar tyst om nåd. Men tankarna ger sig inte. Fler frågor. Fler svar som krävs.
Jag blundar och undrar än en gång varför den inte kommer.
Dikt till dig
Hon är en söt liten sak.
Ett skratt som en gris.
Kort som ett dagisbarn.
Ett totalt mongo.
Och väldigt trög.
Men även söt som socker.
Ofattbart besatt av Twilight.
Lika flummig som jag.
Och min bästa vän.
Om oss
Flera år av igenkännelse. Av vänskap.
Förenade av föräldrar vars vänskap var stark.
Ett år emellan men humorn är likadan.
En historia. En barndom full av minnen.
Glädje, lycka och sånt som inte kan beskrivas.
Och nu finns en kort dikt om oss.
Retsamt väder
Först så snöade det, vilket var precis det jag ville. Det var ju vinter så snön var ju självklar.
Sedan började det töa och det kändes äntligen som vår. Solen sken och allt.
Och nu så har det börjat snöa igen. Jaha, var det inte vår nyss?
Så om några dagar kommer det säkert töa igen. Gå runt i slask dubbelt så mycket som normalt.
Fnys på vädret.
Meningslöst babbel men man måste ju klaga lite när vädret retas.
Enklare
Att veta innan ett enda ord har yttrats.
Se alla känslor och förstå alla tankar.
Höra alla rädslor och veta varför.
Varför man gör som man gör.
Tänk om. Skulle det vara enklare?
Min poetiska sida
Det är inte så att jag klagar. Det är jättekul att känna att allt bara flödar ur en hur enkelt som helst. Jag kanske ska skriva en bok nu när jag ändå känner så här.
Så var beredda på fler dikter och texter framöver. Min poetiska sida har tagit över mig.
Poetisk
Use your feet.
Take one step at a time.
Don't stop.
Keep walking.
Leave a trail.
Make footprints.
So I can see that you're gone.
Första raden
My search began and ended with you.
It wouldn't have started if you hadn't been here.
It wouldn't have ended if you had gone away.
So if you leave I will start again.
Searching and searching until I find you.
Because you're everything to me and I can't live without you.
