Sofie

Caroline och mamma kommer hem från hockeyträning.

Caroline: Det är blött här.
Jag, skrikandes från vardagsrummet: Sa du "jag lökar"?!
Caroline: Ja, det gör jag också men nej.
Flera sekunder går medan jag skrattar och så säger mamma mitt i: Jag trodde Sofie sa "jag har lökar".

Och jag dog.

HAHAHA!

Då var första praktikveckan avklarad. Och den har varit lång.

Gotländska handledare, den ena skämtsam och social och den andra pratglad och lite åt det bittra hållet.
Porträttfotografering, avprickning, tackkortfixning, beskärning, bebisfoto, tavelmontering, dammsugning och bildredigering.
Tung utrustning och jobbig uppställning och hopsättning. Blixtar, stativ, kameror...
Bussar som inte säger till vilken hållplats som står på tur och chansningar när man ska trycka på bussknappen. Och varje dag är den tjugo minuter försenad när man ska hem vilket betyder väntan i kylan IFALL den skulle komma i tid.

Plus att det är noll snö på Gotland. Suck...

Jag är en väldigt behövande varelse. Om någon en gång skämt bort mig med sin närvaro så kommer jag alltid att längta efter den och önska att den kommer igen. Så har det alltid varit.

Jag har få vänner men de jag har är inneboende i mitt hjärta. Det kräver viss hyra men alla betalar på sitt eget vis. Samtidigt får de något av mig tillbaka som gör det värt att stanna.
Jag tar bra hand om mina vänner, jag vill inte se dem packa sina väskor och dra utan ett hejdå. Vissa i de ytligare rummen flyttar ut, medan andra flyttar längre in, till djupet, till VIP-området.
Förlåt lägenhetsliknelserna. Det var det första jag kom på.

Jag förstår inte hur mina vänner står ut. Vissa stunder är jag olidlig och oändligt irriterande. Jag får väl bara tacka och bocka. Ni är små under.

"Ä. G. E. R. Ingen knäcker dig, jag svär, du äger."

Hööööööstloooooov!

Det började visserligen förra fredagen men men. Man kan inte vara i tid varje gång.

Tv:n är på mute och visar Ellen Degeneres Show men jag tittar inte. Varför den då är på vet jag inte. Tittade på något program för flera timmar sedan och har inte orkat stänga av. Istället sitter jag och tittar på Youtube-klipp och skrattar för mig själv.
Nu står det helt plötsligt ute istället för mute. Vad betyder det? Att tv:n är omodern? Eller har den gått på en promenad? Jag hoppas att den inte gick ut för det regnar och jag har hört att tv-apparater inte ska bli blöta. Har jag tur så tog den med sig ett paraply.
Om bara tre dagar så fyller jag år. Och om det skulle vara så att jag har räknat fel på dagarna så skriver jag datumet; 7 november. Det är det enda bra med november som annars är så grått och trist.

Nu står det mute igen. Tv:n gick nog bara på toaletten.

13:37!