Finalen del 2

Neeeeeeeej! Tina vann! Vad är det för fel med svenska folket!?
Varför kan de inte tycka som jag?  Okej, det kanske inte alltid skulle vara så bra men när det gäller vem som ska vinna Let's Dance och sånt. Gaaaaaaaah!! Tony var ju bäst! Skrev inte jag det? Jag flippar ut här! Blää och bajs att Tina vann. Istället för att få skrika ja och krama varandra i glädje, så fick man skrika nej och deppa. Där satt man framför tv:n och höll tummarna så hårt man bara kunde, knaprade chips och bad för Tony och Annika.
Men det hjälpte inte. För svenska folket skulle rösta på hans motståndare istället. Damp. Jag var bara tvungen att få ur mig det här. Orkar ni inte läsa så fine by me men som jag nyss skrev så ville jag bara få ut allt min besvikelse här istället för att attackera alla jag möter. Okej, det kanske jag inte skulle ha gjort, men min syster hade legat riktigt risigt till.

Finalen

Omg, nu gäller det! Dags för Let's Dance finalen!
Dans, dans och ännu mera dans. Wiihooo!
Och alla vet väl vilka som ska vinna va?
Tony och Annika! Hejar ni på Tina så; go away! Tony är den som är bäst.
Är det klart? Bra. Då röstar alla på Tony då då.
Hörde jag någon säga att Tina är bäst? Nej, okej bra då. Då vet jag.
Om man tar bort i:et och lägger till ett o och sedan byter ut a:et med ett y så får du Tony. Från Tina alltså.
Okej, ska sluta babbla om det här nu.

Trevlig Let's Dance final allihopa!

Den sista

Då var det slut. Inga fler. Det var den sista. En. Två. Tre. Fyra. Fem. Sex. Sju. Slut.
Det är lite jobbigt. Kommer att sakna det. Alla personer som man lärt känna.
Och nu så är det slut. Men den sista var bra i alla fall. Lyckligt slut.
Inte jättelyckligt innehåll. Men ändå bra. Man kommer in i böckerna och när något roligt hände skrattade jag och när något sorgligt hände fällde jag några tårar.
Nu känns det så tomt.
Det blir väl att läsa dem igen och igen.


Dirty dancing

Såg den filmen för ett tag sedan. Hade inte sett den innan så det var roligt.
Jag väntade och lyssnade efter den där kända repliken och när den kom upptäckte jag att det bara var en liten fjantreplik. Jag fattar inte att man kommer ihåg den. Han säger det så snabbt, nästan otydligt.
Innan jag såg filmen föreställde jag mig att han skulle säga det lite coolt, sexigt.
Men så säger han det så och jag bara; va?
Fjantreplik.
Men resten var bra. Hela filmen var bra.

Oh baby

"Oh, Silvia?
Yes, Mickey.
How do you call your loverboy?
Come here loverboy!
And if he doesn't answer?
Oh, loverboy?
And if he still doesn't answer?
Then I simply say;
Baby, ooh, baby. My sweet baby. You're the one."

Hade tråkigt. Någon som kommer ihåg det här från Dirty Dancing?


Grattis farfar

Du är världens bästa farfar. Ingen annan kan vara bättre farfar än du. Jag älskar dig. Du är rolig. Du är smart. Du är, som jag redan sagt, helt enkelt bäst.

I skrivande stund vet jag inte hur många år du blev men ska nog ta reda på det.


Dansfeber

Musiken dundrar ur högtalarna. Fötterna ömmar. Svetten rinner. Mungiporna dras längre och längre upp mot öronen. Pappa gör sina speciella steg. Syrran snurrar och dansar... Så är det i min familj. Dansgalningar. Och så blir det lite värre när man kollar på Let´s Dance. Och när man har en syrra som bara vill dansa hela tiden med dig.
Sätta på en skiva, höja volymen lite. Sedan är det bara att släppa loss. Svårare än så är det inte. Så vi är nästan alltid sjuka i dansfeber och det är svårt att få bort.
Men att stänga av musiken är en början i alla fall.

Förkyld

Snora. Snyta. Fräsa. Hosta. Spraya. Och så om igen. Jag snyter upp nästan allt papper i huset och snoret tar ändå inte slut. Jobbigt att vara sjuk. Tråkigt att inte orka eller kunna göra så mycket. Och på ett lov. När man är ledig och har hur mycket tid som helst så vill man ju inte bara sitta inne och inte göra någonting. Men det får man lov att göra om man ska bli frisk. Nej, bajs på förkylningar och alla andra jobbiga sjukdomar. Snora. Snyta. Fräsa. Hosta. Spraya....

Lycklig

Jag känner mig glad just nu. Allt har gått bra den här veckan. Imorgon kommer jag att sluta tidigare från skolan. En tidigare helg mer exakt. Det är glädje för mig. Fler dagar att slappa, sitta vid datorn och ha roligt på.
Lycka. Att vara lycklig. Jag har varit det flera gånger i livet, med flera olika personer. Vänner, familj och andra som står/stod mig nära. Eller kanske en god maträtt, en bit choklad. Mums.
Det, och en massa andra saker förstås, gör mig lycklig. Det är skönt att vara lycklig, att skratta. Det är en av de bästa känslorna som finns. Tänk om man kunde vara lycklig hela tiden. Men det kanske inte skulle vara så bra om jag tänker efter.
Ska nog bara lägga mig ner på soffan och sova. Inte för att det har något med det här att göra men ändå...

Alldeles ensam

Det händer ofta. Det kan hända på morgonen. Det kan hända mitt på dagen och hålla på till sen kväll. Men jag vet när det händer. De skulle aldrig åka utan att jag får reda på det. De vet att jag skulle bli orolig annars. Men det är självvalt det här. Jag vill inte följa med.
Alldeles tyst är det. Ibland bryter jag tystnaden med en sång. Antingen en som finns eller en som jag hittat på i stunden. Det kan vara skönt också, att vara hemma själv. Man kan göra saker som man annars inte kan göra. Så det är inte helt negativt. Men ibland är det ensamt. Sitta och äta själv. Tråka själv. Inte alls kul. Utan bara jobbigt.
Alldeles tyst. Alldeles, alldeles tyst. Ensamt. Alldeles ensamt.

Om 20 år

Vad händer då? Det undrar jag. Våra drömmar som vi har kanske aldrig kommer uppfyllas utan stanna kvar i våra hjärtan för alltid. Jo, alla har vi drömmar. Vissa har små drömmar som att vilja ha en snygg väska. Andra har större drömmar om livet, drömjobb och kärlek. Man kanske inte tänker så långt in i framtiden utan fokuserar på nuet, vad som händer just nu. Sån är nog jag. Jag har inte så stora drömmar än. De kommer nog när man minst anar det, när något oväntat händer och man tänker; åh, det är så jag vill ha det.
Funderar. Undrar. Tror. Hoppas. Tjugo år är en lång tid. Tänk när det står att det är år 2028 på tidningar. Hur är modet då? Hur mycket har förändrats? Finns vi kvar?

På vägen hem

Något nytt. Något spännande. Något roligt. Jag har funderat några gånger över att börja blogga men det har inte blivit av. Som alla andra så har jag ett liv utanför datorn också som jag måste ta hand om. Men nu kanske jag ska börja på riktigt. Vi får se hur det blir. Om det blir varje dag. Eller varannan dag. Eller kanske bara någon gång i veckan. Det beror på. För jag kommer inte att skriva om jag inte har något som akut måste ut på datorn.
Något som jag kommit på på vägen hem, eller på toaletten kanske. Ett sånt där litet ljus av inspiration, en idé till en bra text. Jag funderar och ändrar i huvudet, meningar som tas bort, ord som byter plats.
Men ofta när jag kommer hem så är jag klar. Då är det slut. Då har jag redan fått ut den. Det är det jag gör på vägen hem. Kommer på underbara texter som aldrig någon får läsa, som aldrig får komma ut.

RSS 2.0