Sofie

Jag upptäckte nyss att om jag först vinklar huvudet uppåt och sedan neråt på ett speciellt sätt så reser sig mitt vänstra ögonbryn upp. Det har jag aldrig sett förut.

Nu ska jag bara träna på att lyfta det av mig själv så att jag kan skryta om hur cool jag är.

Jag tänker mycket och några av de tankarna blir till funderingar som vissa i sin tur blir till teorier.

Och det är det jag gör om dagarna om ingenting stör, skapar teorier. Teorier om hur saker är, om hur saker borde vara, om hur saker kan bli. Teorier om livet, om mig själv, om andra. Möjligheterna till teorier är oändliga!

När sedan en teori är skapad blir den som står närmast te(rr)oriserad med den. En av mina favoritsysslor.

Så det är jag, teoriskaparen.

Halfblooded stranger sitting on a topstep of a porch that should be yours.
Hour after hour stuck in the past.
Building up memories that don't seem to last.
House is burning.
Flames are turning.
But you just stay the same.

Lovestudded angel kissing the clouds with lips just as powdery white.
Time is spent blowing life to the lost.
Never change your way whatever it will cost.
Voice that stutter.
Wings that flutter.
And a sky that never seems to cry.

De har egentligen inte någonting gemensamt, två historier om två olika saker. Men de har samma melodi och på så sätt passar de ihop.