Drömmar på vägen hem
Varje dag ser jag min dröm på vägen till eller från skolan. Den går, den springer, den sniffar, den skäller. Människor bredvid med ett stadigt grepp om kopplet. Varför kan inte jag vara en av dem? Varför ska jag få vara den som inte har, som får se på.
Någon att prata med, som aldrig avbryter. Någon att leka med, som outtröttligt springer efter bollen. Någon att kela med, som nöjt låter en klia och klappa.
En anledning till att gå ut och gå. En anledning till att ha kameran som fastklistrad vid handen. En anledning till att skratta och le när den gör något som är jättegulligt.
Längtan syns i min blick. Det bortskämda barnet inom mig skriker samma ord om och om igen; Jag vill ha, jag vill ha, jag vill ha! Något stort, fluffigt eller litet med spetsiga öron.
Jag suckar och går vidare. Inte på länge kommer den drömmen bli sann. Jag får vänta några år till.
