Sofie

Höstlov. Nu kan man njuta av hösten. För nu har man tid. Det kalla. Det blåsiga. Alla färger. Alla blad som lämnar sina tillfälliga hem i trädens kronor för att hamna på marken. Alla granar och tallar som fnissar åt de nakna träden och glatt visar upp sina alldeles gröna grenar. Solen som väljer att lysa upp istället för att värma.
9 dagar. Första dagen idag och jag har hittills spenderat den inomhus. Men snart ska jag ut. Jag behöver luft. Jag behöver tänka. Jag behöver ta det lugnt, blunda, fundera. Försöka skratta så mycket jag kan (vilket inte är särskilt svårt med tanke på att jag är väldigt lättroad). Försöka att ta vara på lovet som bara varar i de här 9 dagarna. Med början idag.
Det är så vackert ute. Jag kan inte komma ihåg att jag blivit så glad av hösten förut. Jag kan börja le bara av att titta ut nu. Vantar, halsduk, jacka, inget av det gör något. Det är skönt med lite kallt efter så många varma dagar.
Min favoritårstid är nu utan tvekan hösten. Men det kan ju ändras.