Förvirring och förvåning

De blå jeansen skulle få äran att bäras idag. Datorn var på medan jag drog på mig dem och jag var ganska uppslukad av skärmen. Tryckte ner mobilen i fickan och gick runt i rummet i väntan på att datorn skulle ladda.
Ropade en fråga till mamma som väntade där nere på att jag skulle bli klar. Stängde dörren till rummet som jag nyss öppnat, tog fram en tjocktröja och frös.
Jeansen var inte blåa utan vita. Jag hade tagit dem vita jeansen utan att märka det. Jag stod stilla en stund, i chock. Hur kunde jag ha gjort det? Såg på stolen i hörnet och de låg där, tydligt. Jag orkade inte byta om så jag gick, fortfarande i chocktillstånd, nerför trappan och drog på mig skorna. Vilken förvirring. Vilken förvåning. Vad underligt.

Jag har blivit gammal. Det måste vara orsaken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0