Torka

Ingen inspiration. Ingen kreativitet. Ingenting. Allt är borta. I allafall just nu.
Det är alldeles torrt. Torka i hjärnan. Stopp.
Det kommer inte ut någonting. Kommer inte längre på någon rad som sedan utvecklas till en dikt.
Det gick någon vecka bara och sedan så försvann den där märkliga poeten som flyttat in i mig. Han stannade inte länge. Och ja, det var en han.
Jag saknar honom redan. Det var så kul att helt plötsligt kunna. Att helt plötsligt komma på något fantastiskt bra.
Jag får hoppas att han hälsar på snart igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0