Slowmotion
Ett skott avfyrades och kulan flög iväg. Skräckslaget såg hon hur den närmade sig. Hennes hjärna försökte desperat komma på ett sätt att skydda sig men det var tomt. Hon kunde inte tänka.
Kulan var nästan framme nu. Bara någon decimeter återstod. Hon var som förlamad. Stirrandes på kulan, som sakta kom närmare, stålsatte hon sig för smärtan hon visste snart skulle komma.
En underlig känsla spreds i magen när kulan träffade. Ett knytnävsslag som fortsatte genom huden, in i magsäcken. Hon vek sig dubbel med händerna tryckta mot magen. Blodet pulserade under hennes händer. Hon klarade inte av stå längre. Benen gav vika och plötsligt låg hon på marken.
Hon vände på huvudet och stirrade på hennes mördare. Mördaren stirrade tillbaka. Pistolen föll till marken med en låg duns. Det var helt tyst. Hon öppnade munnen för att säga något men kunde inte.
Och så blev det svart.
Ingen kropp och inget hjärta men mer levande än någonsin. Så det var så det var.
