Rakt ner i djupet

Långa kliv på stegen.
Från det låga till det höga.
Högre än någonsin förut.
Känslan av att vara på väg.
Förblindar och bedövar.
Du märker inte att stegen sjunker.
Att marken är gjord av dy.
Du trampar på samma ställe.
Och kommer ingenstans.
Du trotsar det du inte vet om.
Och fortsätter med dina långa kliv.
I tron att du äntligen är på väg.
Men stegen är inte evig.
Vad händer när den tar slut?
Enkelt.
Du ramlar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0