Sofie

Jag förstår inte hur man kan ogilla svenska språket. Det som är så vackert.
Säger någon att de tycker att det är fult när man sjunger på svenska så får jag flipp. Man ska ha en jäkligt bra förklaring om jag ska acceptera det, inget "det bara är så" eller "det låter konstigt".
Det är så fel. Med ord som 'vacker' och 'blomsteräng', hur kan man? I engelskan måste man också använda the för att ordet ska bli bestämt men vi behöver bara lägga till ett 'et eller ett 'en så är det klart. Och visst är det finare att skriva 'rosen' istället för 'the rose'?
Både låtar och dikter låter bättre på svenska än engelska om det är välskrivet. Inget 'du är världens bästa tjej och jag diggar dig' utan rader som;

"Jag har levt, dött och vaknat sen du åkte härifrån." - Martin Stenmarck
"Jag skrev mitt namn i vattnet så du vet var jag finns." - Kent
"För döden har du alltid kvar som en sista lekkamrat." - Dan Viktor

Sånt orsakar rysningar och jag får alltid ett leende på läpparna. Sedan hjälper det att det finns så många bra svenska röster som kan framföra de vackra texterna.

Nej, jag förstår inte alls. Förklaringar?